Tvåtaktare, skuld och skam

Instruktioner till mina söner – kap 4

Jag kom att tänka på att något skulle kunna hända mig, att jag plötsligt skulle få dåndimpen, infarkten eller blodstörtningen. All kunskap som jag tillägnat mig genom livet, främst om hur praktiska ting fungerar, och som jag ännu inte hunnit berätta för någon, skulle försvinna på ett ögonblick.

Så då bestämde mig för att skriva ner instruktioner till mina söner, medan jag fortfarande är vid mina sinnens fulla bruk. Här kommer fjärde kapitlet.

Tvåtaktare, skuld och skam

Det finns olika slags motorer. Den jag bäst känner till är tvåtaktare, det vill säga motorer där oljan blandas direkt bensinen, oftast med 2 – 4 procents inblandning. Tvåtaktare är vanligast på mopeder, motorsågar, röjsågar och utombordare. Men när jag var ung fanns det även bilar som var tvåtaktare. Lennart hade en Saab som var sån, den luktade väldigt illa, eftersom oljan förbränns tillsammans med bensinen.

Nu för tiden har alla bilar motorer som är fyrtaktare, och även utombordare, gräsklippare m.m finns som fyrtaktare. Det är motorer som går på ren bensin och där man fyller på olja i ett annat kärl som sedan går runt och smörjer motorn. En fyrtaktare har både en lugnare gång, bättre förbränning och därmed renare utsläpp. Det finns numera även tvåtaktare med separat olje-smörjning, t.ex vissa utombordsmotorer, så ni måste kolla noga i handboken som följer med, vilken sort det är.

I en tvåtaktsmotor går en kolv upp och ned i cylindern och längst upp sitter ett tändstift. När kolven går uppåt i cylindern så sugs via förgasaren in bränsle blandat med luft, bensinblandningen komprimeras och så tänds en gnista på tändstiftet och det exploderar. En sådan rörelse kallas takt, och det går två takter på en cykel; en arbetstakt när bensinblandningen komprimeras och antänds och den andra takten kallas avgastakt, när avgaserna trycks ut från cylindern. Det är därför motorn kallas tvåtaktare.

Det är viktigt att sätta oljeblandad bensin i en tvåtaktare för annars skär den. De flesta tvåtaktare kräver 2 till 4 % olja i bensinen men med moderna tvåtaktsoljor och moderna motorkonstruktioner kan det räcka med 1 %. Det finns färdigblandad bensin med olja att köpa i dunkar på OK, och dessa har gul färg för att skilja den från dunkar med oblandad bensin, som har grön färg. Här måste ni vara noga när ni tankar mina motorer. Motorsågen och röjsågen är tvåtaktare. Men gräsklipparna både hemma och den i stugan är fyrtaktare och ska ha bensin ur den gröna dunken.

Här måste ni vara noga när ni tankar mina motorer. Motorsågen och röjsågen är tvåtaktare.

Jag fick en moped av min pappa när jag var 13 år. Den hade inte kedja utan remdrift och bara en växel, sådana enkla mopeder kallades enpetare. Men den gick bra och jag kom väl upp i 30 km/h i medvind. Att min pappa gav mig en moped långt före jag fyllt 15 år tycker jag inte är så konstigt, det var inte många som brydde sig om det.

Men så skulle jag konfirmera mig, och jag gick och läste som det hette. Och då körde jag mopeden till lokalen där vi gick och läste för prästen. Han såg att jag körde moped, och han brukade visa ett visst intresse för mig när jag kom på mopeden. Jag upplevde att han var motorintresserad och gillade att jag kom på moped, till skillnad mot alla andra som cyklade dit.

Sen var det dags för konfirmationen i Grundsundakyrkan, och hela min släkt var där, även min mormor, som var djupt religiös. Ni vet, hon som var så religiös att hon på äldre dar satt och ångrade att hon dansat och haft roligt som ung.

På den tiden satt alla vi konfirmander längst fram i kyrkan och prästen pratade om Gud och ställde frågor till oss, ett så kallat förhör. Men så började prästen tala om lag och ordning, och att alla inte bara måste följa Guds lag utan även de lagar som finns i samhället. Och så ställde han plötsligt en fråga till mig

– Vi måste alla följa lagen, och till exempel inte köra moped förrän man fyllt 15 år, eller hur SVEN!

När han sa mitt namn höjde han rösten ungefär till samma nivå som när han brukade säga Helvetet. Och alla tittade på mig, och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag bestämde mig för att jag måste svara och klev upp och sa högt och tydligt Ja. Hos mina kamrater på bänken bredvid såg jag flinen sprida sig, kanske över glädjen att detta inte drabbade dem.

Jag kände skam över att bli utsatt för detta inför alla i kyrkan, mina föräldrar, mormor och släkt. Numera tänker jag bara att det var prästen som borde skämmas. Han hade kunnat säga till mig direkt, första gången han såg mig på mopeden, att jag inte borde köra den, istället för att skämma ut mig inför alla. Som tur var hörde mormor väldigt dåligt och min mamma hade ärvt samma hörselnedsättning, så de uppfattade inte vad som hände där framme i kyrkan.

Jag tänker att det är vissa saker som ni behöver veta om skuld och skam. Skuld handlar om någonting som jag har gjort som var fel, eller någonting som jag borde ha gjort istället. Skuld kommer jag till rätta med genom att erkänna att jag har gjort fel och ber om förlåtelse. Skam däremot handlar inte om någonting som jag har gjort, utan är en upplevelse om hur jag är, att jag känner att jag är fel.

Sen finns det skuldkänslor och verklig skuld, och det är skillnad på de två. Om du gjort något felaktigt och känner skuld för det, är det bra. Men sen finns det skuldkänslor som inte har sin grund i verklig skuld. Det vill säga en slags skuld som är felaktigt påtagen för någon annans skull. Barn tar gärna på sig skulden även när det är uppenbart att det är föräldern som svikit. En sådan skuldkänsla är svår att bli av med, och förlösningen sker först när ansvaret läggs tillbaka på rätt person.

skuld som är felaktigt påtagen för någon annans skull.

Och det är ingen förälder som lyckas undvika att svika sina barn, det ofrånkomligt i ett mänskligt liv. Skammen, känslor av att inte duga, finns också där och går i ett slags osynligt men påtagligt arv. Jag vet inte vilka skuldkänslor som ni bär för min skull eller all den skam som jag förmedlat över till er, men jag kan tänka mig att det är åtskilligt. Men det får vi ta en annan gång. Jag måste bara säga en sak till när det gäller tvåtaktare.

Om en tvåtaktare inte startar så kan det var antingen fel på bensintillförseln eller på tändstiftet som inte ger gnista. Ta först bort tändhatten på tändstiftet och med hjälp av tändstiftsnyckeln avlägsnar du tändstiftet. Tänk på att man skruvar motsols. Om tändstiftet längst ner är torrt kan det tyda på att det inte kommer bensin, och om det är väldigt blött kan det vara gnistan som saknas. Sätt tillbaka tändhatten och lägg tändstiftet mot metallen på cylindern, så det blir jordat. Om du sedan drar i startsnöret ska det gnistra mellan de två elektroder längst ner. Om det inte gör det, kan det vara för litet avstånd mellan elektroderna eller smuts som kortsluter dem.

Ta en kniv och stålborste och gör rent, sätt en mätsticka mellan elektroderna och kolla att gapet är ungefär 0,5 – 2 mm. Det är olika avstånd på olika motorer, kolla i bruksanvisningen vad som rekommenderas. När du lyckats få tändstiftet att gnistra, sätt tillbaka allt igen och försök starta motorn. Om motorn ändå inte kommer igång, då är det bensintillförseln som inte fungerar. Då måste förgasaren plockas upp och rengöras, och luftfiltret kanske behöver bytas. Om det är så, gå till någon som är duktig på motorer, till exempel Kenneth Norberg. Han kan rengöra förgasaren, det är för svårt för dig.

********