Akvarell , triptyk, storlek 57×182 cm (foto: Erik Holmstedt)
Trasmattan som Karin vävde på vävstolen i Kalix på 90-talet innehåller material från hennes och mina avlagda kläder från 70 och 80-talen. Gamla skjortor och utslitna blåjeans. Mattan ligger på övervåningen i radhuset och vi kliver fortfarande på den varje dag.
Trasmattan upplever jag som en slags historisk berättelse om våran relation, sen vi träffades 1977. Hur våra tidigare liv klipptes av i långa remsor, lades tillsammans och träddes mellan ett stort antal varptrådar, slogs sedan ihop av livets hårda slagbom och skapade något som har hållit ihop sedan dess. Men i mattans hela längd är våra egna färger fortfarande intakta och skilda åt. Jag står för de blå avsnitten och Karin för de rosa, röda och gröna.
****
Tommy Sjölund
Härligt att en trasmatta kan skänka sådan lycka och beskriva en relation som blir vackrare med åren, trampas på, men ger en mjukhet tillbaka, som en kram.
Sven Teglund
Ja det är mäktigt! Jag har också så många minnen från när min mamma och mormor vävde mattor i Husum. De satte upp vävstolen i köket hemma hos mormor, och så vävdes det en period. Återbruk av både material, minnen och känslor!
Tommy Sjölund
Sven min mor har vävt enormt mycket, sålt på marknader, har till och med varit på Nolia mässan i Umeå för att prova på hur det skulle vara. Hon har vävt ett draperi som vi har i vår stuga, om jag kommer ihåg ska jag fota så du får se.
Cecilia N
Euskefeurats låt Autom tautom.
En trasmatta kan innehålla ett helt liv.
Sven Teglund
Tack, bra tips! Ska lyssna på den.
Sven Teglund
Tack, bra tips! Ska lyssna på den.
Lars Hedström
Stark text.
Fin koppling mellan liv och matta.
Sven Teglund
Tack Lars 🙂