Liljevalchs 2023

Det var ju väldigt roligt och överraskande att komma med på Liljevalchs vårsalong igen. Den här gången fick jag hjälp att klara mig genom vernissagen av familjen, Karin och Jonas, och vännerna Johan och Marianne som rest ner till Stockholm, dels för att fira Johans pension och samtidigt passa på att se vårsalongen. Vi hade en trevlig dag, och avslutade med god middag på Hasselbacken, där även Mats Larsson, min forna arbetskamrat anslöt.

Förra gången jag var med i vårsalongen 2016, hade jag målat av mina mammas broderade dukar och hennes sista dagboksanteckning. Den här gången medverkar jag med en installation av sammanlagt nio akvareller, där jag målat av stubbarna efter fällda tallar, det vill säga själva sågsnittet, där årsringarna tydligt framträder. Hela samlingen fick namnet Släktträd, eftersom tallarna vuxit upp inom samma område. Men varje akvarell har också en egen titel efter hur gamla träden blev. De fyra på vänster sida: 45, 52, 69 resp. 49 år, den stora i mitten 70 år, de fyra på höger sida: 53, 47, 58 resp. 57 år.

Under pandemins första tid, åren 2020-21, var det en tung period. Många insjuknade och gick bort i förtid, både äldre och yngre. Uttrycket “alldeles för tidigt” användes flitigt i samband med många av dödsfallen.  Under samma period gjordes en röjning av skogen i närheten av mitt bostadsområde i Luleå. Jag följde arbetet, fällningen av träden, i samband med mina dagliga promenader. Och jag kom att tänka på att samma uttryck passar också för det moderna skogsbruket, eftersom träden fälls “alldeles för tidigt”.

Installationen ”Släktträd” är ett slags åskådligörande av mina känslor både inför pandemin och det ohållbara svenska skogsbruket, där gammelskogar snart är ett minne blott.
***