Sven Teglund

Tankar för dagen 28 december P1

Idag hade jag ett nytt avsnitt av Tankar för dagen. Jag reflekterar över mitt yrkesliv och vilka frågor som varit aktuella under fyra decennier.

Finns att lyssna på SR Play HÄR!

Siri och de andra hemmafruarna hade alltid kravet på sig att vara nyttiga. Att sitta tillsammans och bara ha trevligt, dricka kaffe och njuta av småkakor var inte tillräckligt. Händerna skulle inte vara sysslolösa och därför var alla former av handarbete en nödvändighet. Då kunde alla sitta med sin virkning och producera dukarna eller pannlapparna samtidigt som man fikade och samtalade. Ett perfekt sätt att förena nytta med nöje.

Men det var en sak som de inte behövde bekymra sig om, något som i princip alla är upptagna av idag, nämligen att träna kroppen. Dels så var kvinnliga kroppsidealet på femtiotalet kurvigt, det skulle synas att man var husmor. Dessutom hade hemmafruarna ett rörligt arbete, de fick verkligen göra rätt för sig. Inte bara med att städa, handla och laga mat utan även genom att aldrig sitta ner utan alltid passa upp andra.  Att springa upp och ner i trapporna i tvåvåningshus med källare, stärkte deras kondition och resultatet syns fortfarande i kvinnornas betydligt längre livslängd.

För kulturella personer har det aldrig tidigare varit viktigt att träna kroppen, utan det har mest handlat om att förkovra sitt intellekt genom böcker, artiklar, musik och studier. Jag kan inte se Torgny Lindgren framför mig med träningskor på sig, på väg till träningslokalen. Men numera joggar även författare, och det hävdas nästan att för att en bok ska bli bra så måste även kroppen vara i god kondition.

Jag tänker att det faktiskt är den kulturella medelklassen som idag tränar kroppen mest av alla, och särskilt då kvinnorna. Men att lägga ner så mycket tid på kroppen kan inte kännas bra för en intellektuell människa, behovet av att med lustkänslor kasta sig över en bok, ett radioprogram på P1 eller en lång DN-artikel finns alltid där. Den ständiga konflikten mellan lust och plikt har uppstått i nya former, och jag tror att den ökade populariteten av podcasts är en konsekvens av det.

Podcasten förenar kropp och själ

I en podcast kan kulturprogrammen i radion laddas ner och lyssnas på i joggingspåret, i träningslokalen eller på långpromenaden. Det finns poddar snart sett inom alla olika samhällsområden; humoristiska, historiska, politiska etc. Det finns till och med en podd om Hemmafrun.

Allt strömmas in i den tränande människans öra, rakt in i dennes intellekt. Det blir plötsligt möjligt att hinna med allt, med hjälp av mobilen och hörlurarna. Man kan klara både träningen av kroppen, som man enligt gällande tidsanda är tvungen till (påbudet) och samtidigt tillgodogöra sig kulturutbudet, det som gör oss till tänkande människor. För hemmafruarna på 50-talet var lösningen på konflikten mellan nytta och nöje den ständiga virkningen, idag fyller podcasten samma behov.

****

Min son Anders flyttade till en hyresrätt i Kungsbacka med sin dotter, efter en separation för några år sedan. Samtidigt köpte han ett piano för en billig penning på Erikshjälpen. Sedan dess, efter att dottern somnat på kvällarna, har han spelat improviserad musik på sitt piano, som en avkoppling och kanske istället för en egen kvällspromenad. Titlarna på låtarna beskriver på ett fin sätt hur livet som ensamstående förälder kan gestalta sig.

Nu har Anders gett ut två skivor, Björkris I och II, inspelade i hemmet. Han förespråkar att folk ska behålla sina gamla akustiska pianon och har turnerat runt i landet och gjort hemmahos-konserter, där personer med egna pianon bjudit in sina vänner för en musikstund mitt i vardagen.

I DN har Joakim Carlsson skrivit en väldigt fin artikel om Anders kamp för akustiska pianons bevarande. Läs här! Skivorna går att beställa här!

****

Instruktioner till mina söner – kap 4

Jag kom att tänka på att något skulle kunna hända mig, att jag plötsligt skulle få dåndimpen, infarkten eller blodstörtningen. All kunskap som jag tillägnat mig genom livet, främst om hur praktiska ting fungerar, och som jag ännu inte hunnit berätta för någon, skulle försvinna på ett ögonblick.

Så då bestämde mig för att skriva ner instruktioner till mina söner, medan jag fortfarande är vid mina sinnens fulla bruk. Här kommer fjärde kapitlet.

Tvåtaktare, skuld och skam

Det finns olika slags motorer. Den jag bäst känner till är tvåtaktare, det vill säga motorer där oljan blandas direkt bensinen, oftast med 2 – 4 procents inblandning. Tvåtaktare är vanligast på mopeder, motorsågar, röjsågar och utombordare. Men när jag var ung fanns det även bilar som var tvåtaktare. Lennart hade en Saab som var sån, den luktade väldigt illa, eftersom oljan förbränns tillsammans med bensinen.

Nu för tiden har alla bilar motorer som är fyrtaktare, och även utombordare, gräsklippare m.m finns som fyrtaktare. Det är motorer som går på ren bensin och där man fyller på olja i ett annat kärl som sedan går runt och smörjer motorn. En fyrtaktare har både en lugnare gång, bättre förbränning och därmed renare utsläpp. Det finns numera även tvåtaktare med separat olje-smörjning, t.ex vissa utombordsmotorer, så ni måste kolla noga i handboken som följer med, vilken sort det är.

I en tvåtaktsmotor går en kolv upp och ned i cylindern och längst upp sitter ett tändstift. När kolven går uppåt i cylindern så sugs via förgasaren in bränsle blandat med luft, bensinblandningen komprimeras och så tänds en gnista på tändstiftet och det exploderar. En sådan rörelse kallas takt, och det går två takter på en cykel; en arbetstakt när bensinblandningen komprimeras och antänds och den andra takten kallas avgastakt, när avgaserna trycks ut från cylindern. Det är därför motorn kallas tvåtaktare.

Det är viktigt att sätta oljeblandad bensin i en tvåtaktare för annars skär den. De flesta tvåtaktare kräver 2 till 4 % olja i bensinen men med moderna tvåtaktsoljor och moderna motorkonstruktioner kan det räcka med 1 %. Det finns färdigblandad bensin med olja att köpa i dunkar på OK, och dessa har gul färg för att skilja den från dunkar med oblandad bensin, som har grön färg. Här måste ni vara noga när ni tankar mina motorer. Motorsågen och röjsågen är tvåtaktare. Men gräsklipparna både hemma och den i stugan är fyrtaktare och ska ha bensin ur den gröna dunken.

Här måste ni vara noga när ni tankar mina motorer. Motorsågen och röjsågen är tvåtaktare.

Jag fick en moped av min pappa när jag var 13 år. Den hade inte kedja utan remdrift och bara en växel, sådana enkla mopeder kallades enpetare. Men den gick bra och jag kom väl upp i 30 km/h i medvind. Att min pappa gav mig en moped långt före jag fyllt 15 år tycker jag inte är så konstigt, det var inte många som brydde sig om det.

Men så skulle jag konfirmera mig, och jag gick och läste som det hette. Och då körde jag mopeden till lokalen där vi gick och läste för prästen. Han såg att jag körde moped, och han brukade visa ett visst intresse för mig när jag kom på mopeden. Jag upplevde att han var motorintresserad och gillade att jag kom på moped, till skillnad mot alla andra som cyklade dit.

Sen var det dags för konfirmationen i Grundsundakyrkan, och hela min släkt var där, även min mormor, som var djupt religiös. Ni vet, hon som var så religiös att hon på äldre dar satt och ångrade att hon dansat och haft roligt som ung.

På den tiden satt alla vi konfirmander längst fram i kyrkan och prästen pratade om Gud och ställde frågor till oss, ett så kallat förhör. Men så började prästen tala om lag och ordning, och att alla inte bara måste följa Guds lag utan även de lagar som finns i samhället. Och så ställde han plötsligt en fråga till mig

– Vi måste alla följa lagen, och till exempel inte köra moped förrän man fyllt 15 år, eller hur SVEN!

När han sa mitt namn höjde han rösten ungefär till samma nivå som när han brukade säga Helvetet. Och alla tittade på mig, och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag bestämde mig för att jag måste svara och klev upp och sa högt och tydligt Ja. Hos mina kamrater på bänken bredvid såg jag flinen sprida sig, kanske över glädjen att detta inte drabbade dem.

Jag kände skam över att bli utsatt för detta inför alla i kyrkan, mina föräldrar, mormor och släkt. Numera tänker jag bara att det var prästen som borde skämmas. Han hade kunnat säga till mig direkt, första gången han såg mig på mopeden, att jag inte borde köra den, istället för att skämma ut mig inför alla. Som tur var hörde mormor väldigt dåligt och min mamma hade ärvt samma hörselnedsättning, så de uppfattade inte vad som hände där framme i kyrkan.

Jag tänker att det är vissa saker som ni behöver veta om skuld och skam. Skuld handlar om någonting som jag har gjort som var fel, eller någonting som jag borde ha gjort istället. Skuld kommer jag till rätta med genom att erkänna att jag har gjort fel och ber om förlåtelse. Skam däremot handlar inte om någonting som jag har gjort, utan är en upplevelse om hur jag är, att jag känner att jag är fel.

Sen finns det skuldkänslor och verklig skuld, och det är skillnad på de två. Om du gjort något felaktigt och känner skuld för det, är det bra. Men sen finns det skuldkänslor som inte har sin grund i verklig skuld. Det vill säga en slags skuld som är felaktigt påtagen för någon annans skull. Barn tar gärna på sig skulden även när det är uppenbart att det är föräldern som svikit. En sådan skuldkänsla är svår att bli av med, och förlösningen sker först när ansvaret läggs tillbaka på rätt person.

skuld som är felaktigt påtagen för någon annans skull.

Och det är ingen förälder som lyckas undvika att svika sina barn, det ofrånkomligt i ett mänskligt liv. Skammen, känslor av att inte duga, finns också där och går i ett slags osynligt men påtagligt arv. Jag vet inte vilka skuldkänslor som ni bär för min skull eller all den skam som jag förmedlat över till er, men jag kan tänka mig att det är åtskilligt. Men det får vi ta en annan gång. Jag måste bara säga en sak till när det gäller tvåtaktare.

Om en tvåtaktare inte startar så kan det var antingen fel på bensintillförseln eller på tändstiftet som inte ger gnista. Ta först bort tändhatten på tändstiftet och med hjälp av tändstiftsnyckeln avlägsnar du tändstiftet. Tänk på att man skruvar motsols. Om tändstiftet längst ner är torrt kan det tyda på att det inte kommer bensin, och om det är väldigt blött kan det vara gnistan som saknas. Sätt tillbaka tändhatten och lägg tändstiftet mot metallen på cylindern, så det blir jordat. Om du sedan drar i startsnöret ska det gnistra mellan de två elektroder längst ner. Om det inte gör det, kan det vara för litet avstånd mellan elektroderna eller smuts som kortsluter dem.

Ta en kniv och stålborste och gör rent, sätt en mätsticka mellan elektroderna och kolla att gapet är ungefär 0,5 – 2 mm. Det är olika avstånd på olika motorer, kolla i bruksanvisningen vad som rekommenderas. När du lyckats få tändstiftet att gnistra, sätt tillbaka allt igen och försök starta motorn. Om motorn ändå inte kommer igång, då är det bensintillförseln som inte fungerar. Då måste förgasaren plockas upp och rengöras, och luftfiltret kanske behöver bytas. Om det är så, gå till någon som är duktig på motorer, till exempel Kenneth Norberg. Han kan rengöra förgasaren, det är för svårt för dig.

********

Nu har mitt andra Tankar för dagen sänts i P1. Det handlar om min fru Karin, som jag levt tillsammans med i fyrtio år.